Har du någon gång känt dig in i själen ledsen? Så ledsen att du knappt vet åt vilket håll du ska vända dig? Då du uppfattar dina tankar som motbjudande, hemska och du vågar knappt tänka dom?
Du vill inte tänka eller känna. Du försöker att inte tänka alls, men din kropp visar och säger att den ändå gör ont av sorg. Varför? Frågar du. Varför gör det så ont? Kan inte jag bestämma själv över mina tankar? Känslan bara finns där. Infinner sig, fast att du inte vill det. Du kämpar. Försöker att minimera den, låter den inte ta över. Försöker acceptera sorgen, vedmodet. Hur blir jag av med den? Hur kan det bli som förr igen? Move on. Leva med.
Acceptera. Acceptera. Acceptera.
Livet är mera. Livet!
Glöm inte det.
Lämna ett svar